0930 lämnade jag bilen för att starta dagens Tjäderjakt. Planen var att jaga myrsystemet runt Igeltjärn där jag sett tjädrarna i fredags. 2 timmars smygande på skidor gav intet.
När jag kommit runt hela myrsystemet stod jag ca 100 m från den plats där jag stötte upp tjädrarna förra gången och då tänkte jag, Jag ger mig faan på att dom sitter där nu också, och trycker inne i den täta tallridån ner mot tjärnen. Jag testar att smyga rätt mot dom för att se om dom sitter där och mycket riktigt, efter 75 m så brakar det till framför mig och tuppen och hönan lättar söderut mot myrsystemet och syntes inte mer denna dag.
Frågar är hur jag ska komma åt dem nästa gång???
Väl hemma så väntade dagens skottning och när jag skottat mig runt på baksidan så såg jag något som ligger i snön bredvid stigen min. Det var en sidensvans som låg på mage i pudersnön. Igår hörde vi en "duns" på altanen så den hade sannolikt flygit in i inglasningen.
Jag lyfter på fågeln och den lever fortfarande! Upp på altanen och funderar på hur jag ska få den att överleva detta.
Jag snor in den i Tussans fleecefilt medans jag skottar klart på gården. När Pennan kom hem så enades vi om att det bästa är nog att nacka den lilla stackarn så den slipper frysa ihjäl.
Jag går och hämtar fågeln för att ta den bakom huset och ge den lite lindring i kylan och när jag lyfter den så gör den ett sista försök att lyfta och i samma sekund så dör den i min hand. Det är som att den viste vad som var på gång...
Det är alltid trist när en liten varelse dör i handen hos en och det är annat när det jakt.
//PJ
1 kommentar:
Tror Gud ville visa oss något vad gäller den lilla fågeln som hamnat pladask på magen.
Att Jesus tyckte om fåglar ser vi i bergspredikan där han säger: SE PÅ HIMLENS FÅGLAR...Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?"
Skicka en kommentar